tisdag 4 juli 2017

Älskade pion

Är så glad att jag han njuta av pionerna i år.
Vissa år när vi kommit tillbaka från Spanien har alla blommat över.
Men i år var det många blommor och knoppar kvar :)


Den här mörkt cerise har jag fått av en tidigare kollega så den har jag inget namn på tyvärr.
Så är det med nästan alla mina pioner. Gåvor utan namn...


Det går inte att återge färgen på bild, de är mörkare i verkligheten.


Ebba hade plockat in en bukett till köket som mötte mig när vi kom hem :)


I rabatten hos "tanten" som vi kallar statyn vi hittade i den förvildade djungeln av barrväxter som trädgården var när vi köpte huset för 14 år sen, där växer även en pion som räddades under röjningsarbetet. Ett stackars ynka blad hittade jag då. Nu har den gott om plats och belönar oss med riklig blomning. 


Den har inte heller något namn...


Den blir helt vit mot slutet av sin blomning.


När pionerna börjar bli tunga hamnar de gärna i fågelbadet sin sista tid.


" I det enkla bor det vackra"


Här gillar skatorna att dricka vatten. 
Ja, ja, de är skräniga och stjäl mina värmeljus men de måste ju också få finnas ;)


Imorgon blir det nog att rensa lite ogräs. 
Någon har gödslat det medan jag varit borta ;)
Kram Linda









2 kommentarer:

Ditte sa...

Vilka vackra pioner! Och så fint att de stod kvar i sin blomning när ni kom tillbaka. Jag kan sakna pionerna jag hade när vi bodde i hus med trädgårs, men min balkong är för solig (söderläge) så de trivs inte alls här.
När jag i midsommar var till Julita gård stannade jag länge bland alla vackra pioner och där fanns de, precis som hos dig, i många vackra färger. Så vackra!
Önskar dig en fin onsdag och kanske med sol. För här i STockholm är den än så länge framme.
Kram!

Ami sa...

Pioner är verkligen vackra!
Och vad fint av Ebba att välkomna er med en bukett på bordet :)
Kram