onsdag 16 november 2011

Får jag be om allra största möjliga tyyyyssssstnaaad!

Här har förkylningen slagit till och satt sig på stämbanden =0(
Ni kan ju gissa hur bra det fungerar när man jobbar som lärare!!

Har kämpat på i tre dagar nu med i princip ingen röst, väsandes till eleverna vad jag vill att de ska göra. Tur att man har underbara ungar som märker att man inte är på topp och gör sitt bästa för att det ska fungera. Till en klass i år 8 idag väste jag till sist att - ni behöver inte viska bara för att jag gör det! Ni FÅR prata med varandra! De jobbade med ett grupparbete 3 och 3 om olika högtider och dess maträtter och viskade så försynt med varandra att jag kunde hört en knappnål släppas i klassrummet =0)

Förutom bristen på röst mår jag inte särskilt dåligt och eftersom vi har en skriande brist på vikarier så har jag kämpat på. Mycket för att jag ska vara borta nu torsdag och fredag på TÄNK OM-kurs i Stockholm och har sett fram emot det såååå mycket ända sen augusti. Man vill ju inte att eleverna ska missa något så man slår ibland knut på sig själv för att det ska lösa sig.

Kontentan av dessa dumheter blev nu att farbror doktorn sa åt mig idag att vara tyst. TYST! Jag??!! Han fattar inte vad han ber mig om!! Jag kan inte vara tyst! Ni som känner mig vet hur mycket jag pratar, jag har väldigt svårt att vara tyst. Maken tycker att det är bra träning för mig säger han, egentligen tycker han att det ska bli skönt tror jag ;0)
Tur att man fortfarande kan skriva ;0)

Så nu är det vila som gäller ikväll, mys, varmt gott the och tystnad.... vi får väl se hur det går....


Nya gosstrumpor från svärmor värmer gott!

Stickade i spiral, långa, så att man kan hasa ner dom som benvärmare nästan.

Så ikväll myser jag, imorgon går tåget tidigt. Tur att jag ska vara på kursen inte hålla i kursen. Jag ska lyssna på kloka människor i 2 dagar, det är en IT-kurs så med teknikens hjälp ska jag nog kunna delta jag med. Min kollega M som jag åker med får jag väl chatta med på hotellrummet. Ha ha, sittandes på varsin säng med datorn i knät, va mysigt vi ska ha det!! =0)

Hoppas ni håller er friska!
Kram Linda

1 kommentar:

Acchleja-Carro sa...

Oh, jag behöver inte gissa hur det är att vara lärare utan röst! Jag lyckades med konststycket att tappa rösten helt och hållet under min första graviditet, för att sedan inte få tillbaka den förrän efter förlossningen. Två månader blev det, och jag fick myyycket tid till att gå hemma och vänta... :/
Du kan nog tänka dig min panik när rösten plötsligt försvann under graviditet nr 2...
Ha det fint och drick bubbelvatten, det ska hjälpa.
/Caroline